Dåliga dagar

Varför är vissa dagar mer jävliga än andra? Å nu menar jag inte att det inträffar katastrofer eller tragedier, utan bara helt vanliga dagar som det verkar ligga en förbannelse över. För visst är det ofta så att om dagen börjat lite dåligt så fortsätter det i samma stil? Är det vi själva som styr? Jag menar, om det hänt något som fått en på dåligt humör, kanske är man då mer mottaglig för det negativa, så att det som annars skulle passera med en handviftning, nu känns dubbelt tungt. Vad vet jag, vet bara att denna dag hittills inte varit en av mina bästa, om man säger så...

.

Tuvis vaknade ovanligt tidigt och i vanlig ordning går jag allra först och låser upp ytterdörren för att släppa ut en kissnödig hund. Låter dörren stå öppen medans jag själv besöker toa, vanligtvis brukar hunden springa ut, göra ett snabbkiss och sen in igen. Men inte i dag inte, jag visslar ropar och tjoar men ser inte röken utav någon hund. Suck. Slänger på mig en kofta över pyamasen, sätter på Teletubbies på videon och parkerar Tuvan i fåtöljen, väcker en trött storasyster och säger att hon måste passa lillasyster en stund, och skyndar mig ut genom dörren, halvvaken och barfota.

.

Springer några hundra meter åt ena hållet, ut mot stora vägen och in på en liten stig. Fortsätter att vissla och ropa men ser fortfarande inte röken av hundskrället. Inser att det var en väldigt dålig ide att inte ta på mig skor, för fy attan vad ont det gör att springa bland kvistar och barr. Vänder tillbaka mot huset, grabbar tag i mina foppa-tofflor (ja för visst måste dessa skor vara gjorda för att springa i...not) rusar över grannens plan, hoppas att ingen är vaken och ser spöket som susar förbi i pyamas och med håret i ett enda trassel. Hör ett vov, yes! jag visslar det högsta jag kan och skallet blir högre... och ilsknare?...oj då, där står grannen i kalsingarna på trappen och gapar på sin hund som hysteriskt försöker tränga sig igenom staketet. Vet inte vem av oss som tycker det är mest pinsamt men jag skyndar snabbt förbi, ut på grusvägen och så full galopp neråt grannbyn.

.

Måste erkänna att min kondition antagligen ligger i klass med en 85-årings, och jag kan lova att det går inte fort när jag vänder tillbaka hem ;O) Nä hä, ingen hund. Får väl väcka upp pojkarna och be dem cykla åt varsitt håll, blir säkert populärt! Anfådd öppnar jag husdörren och gör en snabbcheck så att allt är lungt med Tuvis och storasyster, ska precis rusa upp till övervåningen och skaka liv i mina stackars söner som helst velat ha sin skönhetssömn ett par timmar till, när jag hör ett ljud innifrån "gammelrummet". Gissa vem som står där? Tyst som en mus och bara stirrar hypnotiserat i golvplanken...hehe...FÅR man strypa en hund? Hon har alltså, precis som vanligt sprungit ut och snabbkissat på morgonen, sprungit in igen och fått nys på nåt intressant väsen i golvet ( ja ni minns kanske att det bor något/någon under vårt golv lite då och då) och där har hundfan stått och glott medans jag har visslat, ropat och fram för allt, sprungit benen av mig! GRRRRRRR....

Efter att jag återhämtat mig från morgonens gympapass (alltså ett antal timmar senare) stuvade jag in mig själv och tjejerna i bilen för att hälsa på mormor och därefter uträtta lite ärenden på stan. Och med min bästa planering så väljer jag så klart att göra detta på en torsdag = torgdag= ingen parkering. Så nu blev det en liten lagom promenad för att komma upp till banken, och det är väl ingen som tror att en 2-åring har några som helst planer på att sitta i vagnen, nä varför det? när man kan gå själv och undersöka varenda jäkla sten, gruskorn och annat grejs som folk slängt på marken. Tillslut nådde vi dock bankkontoret och "hallelulja" DET VAR INGEN KÖ!!! Mitt humör som börjat svikta lite under promenaden vände snabbt på topp igen...i ungefär 30 sek. -Nä men så här kan man inte göra, då måste vi ha...banktjejen ville inte alls det samma som jag ville. Efter lite tjafs och snack med ytterligare personal fick vi i alla fall vårt ärende uträttat, men vid det här laget klättrade Tuvis på väggarna och det var bara en tidsfråga innan hon skulle hänga och dingla i deras jättestora palm som stod i en kruka på golvet.

.

Vidare en snabbrunda på torget, och så tillbaka mot bilen och mataffären, givetvis i Tuvistempo även denna gång. Matshoppingen tänker jag inte ens skriva om, försök handla med en envis, tjurig, trött och hungrig 2-åring som INTE skulle sitta i vagnen, INTE skulle gå själv, INTE skulle bli buren, utan som kort och gott enbart tänkte ligga hopkrupen på golvet mitt i gångarna och inte flytta sig en millimeter oavsett hur många kundvagnar som ville förbi. Ni kan ju gissa hur mycket mat vi fick med oss när mamman skulle dra vagnen med korgen i med en hand, och bära en sparkande, bitandes unge under andra armen. Storasyster försökte verkligen att hjälpa till så gott hon kunde men mammans enda tanke var TA MIG UT!

.

Ja så så har vår dag sett ut hittills, det känns inte som om eftermiddagen/kvällen kommer innehålla några större överraskningar, ryggläge framför Barbapapa verkar vara en vettig ide. Fattas bara att vår gamla VHS-apparat exploderar eller nåt...men vem skulle bli förvånad?

Hemma!

Så var denna lilla campingturen avklarad. Efter High Chaparral tuffade vi vidare till Ullared, och jag måste bara säga (håll för öronen alla barn) - FY FAN VAD FOLK!!! När vi svängde upp mot campingen var det kö så långt ögat kunde nå. Vi var helt säkra på att de skulle säga, tyvärr det är fullt, vänd om. Men efter en lång väntan nådde vi receptionen och fick en jättefin elplats, tack o lov för att vi har husbil för det fanns inga elplatser kvar till husvagnar och alla stugor var uthyrda.

.

Tanken var att vi skulle vänta med att besöka varuhuset till dagen efter, fredag, men det gick ju såklart inte ;O) Pappan, mamman, Tuvis, Almida o Albin tog sig en långpromenad mot entren, medans storsonen stannade i husbilen med en styck hund och en styck laptop (det behövs inte mycket för att göra en 12-åring nöjd ;O) ). Vi tänkte att så här dagen innan lön borde det ju inte vara så mycket folk men ack så fel vi hade! Kön ringlade sig oändlig utanför men det var bara att ställa sig sist och se glad ut. Nu gick det ändå rätt fort att ta sig in, men jisses vad människor det var där inne. Det blev bara en snabbrunda för det gick bara inte handla något när man inte kan ta sig fram :O(

.

Så kom då fredagen, klockan var ställd och den här gången var det storsonens tur att hänga med på första rundan. Nu hade vi dessutom upptäckt att det gick gratis buss mellan campingen och varuhuset, så skönt att slippa gå! Konstigt nog var det inte alls mycket folk utan vi kunde traska raka vägen in, jippii.

En hel del saker och kläder åkte ner i kundvagnen innan det var dax att ta bussen tillbaka till campingen och laga lite lunch.

.

Vi hann med ytterligare två rundor i varuhuset under dagen, och mamman känner sig ganska nöjd med shoppingen. Barnens garderober har fått sig en välbehövlig påfyllning och mamman hittade lite till sig själv oxå. Mest nöjd är nog mamman med att hon lyckades hålla sig från att köpa massa kläder till Tuvis, som faktiskt inte behövde så mycket, det stannade vid vinteroverall, stumpbyxor, pyamas, regnkläder och vintervantar, sånt som mamman inte kan sy ;O)

.

På kvällen när alla låg nerbäddade pratade vi om dagen och vad var och en hade fyndat för något. Tuvalie lyssnade noga och sammanfattade sen vår dag väldigt bra - Byss, landla, byss, landla, byss, landla! Jopp, så såg vår dag ut, buss, handla, buss, handla, buss....

.

High Chaparral

Morgonen började med strålande solsken och klarblå himmel, och det varade ungefär så lång tid som det tog för oss att ta oss fram till entren till High Chaparral, när vi väl kommit innanför westernstaden fanns det inte en gnutta sol i sikte, och värmen var som bortblåst. Men men, lite dåligt väder stoppar inte familjen B, vi hann traska runt en bra stund, ända ner till Old Mexico innan regnet kom.

För att slippa den värsta skuren steg vi ombord på tåget, så nu har officiellt hela familjen blivit rånade ;O) inte hjälpte det att vi hade smugglat med oss vår jättestora och skrämmande hund, näpp - UPP MED TASSARNA, lät det.

Vi försökte vara lite ekonomiska (det är ju inte utan att det kostar på matställen på sådana här platser), och hade först en fikapaus med korv- och ägg-mackor, och senare åt vi medhavd lunch i form av en termos varmt (eller ja, det var meningen att det skulle vara varmt men...) vatten som tillsammans med lite pulver förvandlades till ljummet potatismos och kalla köttbullar! Kanske inte världens delikatess men det dög ute i duggregnet ;O)

Medans storasyskonen roade sig på tivolit besökte Tuvis Buffalo City och hälsade på i alla små husen.

Här har systrarna hamnat mellan några halvruskiga typer ;O)

När det började skrika i magen igen gick vi till campingen och lagade hamburgare i husbilen, riktigt gott med VARM mat! Lite klädombyte och så tillbaka till H C. Storbarnen åkte karuseller tills de var lika gröna i ansiktet som Abbes tröja. Pojkarna började bli nöjda men Almida skulle nog kunna fortsatt åka runt runt hela natten! Nöjda och trötta gav vi tillslut upp strax innan stängningsdax. Nu väntar lite kvällsfika och sen tror jag att alla syskonen B somnar gott efter en heldag på High Chaparral. Imorgon glider vi vidare mot mammans nöje, Ullared!!

Ett år äldre

Familjens överhuvud, mamman alltså ;O) fyller idag 35 år och dagen har firats på lite annorlunda sätt. Vi packade in oss i husbilen och drog till High Chapparall, eller rättare sagt till campingen bredvid (som var hyfsat vattenfylld, utsikt på gyttjeåkern nedanför vår dörr)

I morgon blir det en heldag bland cowboys och indianer. Givetvis packade vi med oss massa god fika som avnjöts på vägen, till och med en tårta fanns i gömmorna ;O) Alla sjöng "ja må hon leva" så fort vi börjat köra, Tuvis fattade snabbt galoppen och hurrade några extra gånger.

Som present hade vi igår varit iväg och fixat mamman en rosa laptop, så nu bloggar hon live från campingen, vilken lyx!!

...å snygg är den oxå ;O)

Än lider vi ingen nöd ;O)

Ge mig ett S, ge mig ett E, ge mig ett M...

ge mig ett E, ge mig ett S, ge mig ett T, ge mig ett E, ge mig ett R, vad blir det? SEMESTER !! Jopp, nu vad det så äntligen mammans tur att få fyra lediga veckor, å det ska bli så sköööönt ;O) Vädret verkar dock inte riktigt ha fattat att det är NU det ska vara varmt och soligt, men å andra sidan ägnades första semesterdagen nu inomhus och projekt "byta mammans/pappans sovrum med Tuvans rum" drogs igång. Pappan var dock så smart att han smet hemifrån efter att ha släpat tunga möbler efter mammans önskemål och lämnade därmed mamman i ett fullständigt kaos! Men det var ju trots allt mammans ide att växla rum så...

Blev i alla fall hyfsad ordning i vuxenrummet, och Tuvans sov/lekrum (vadå sovrum? som om den ungen skulle få för sig att sova i eget rum, ha ha ha) får bli morgondagens sysselsättning. Som vanligt när mamman får för sig att möblera om, lyckas det alltid bli en massa möbler över! som liksom inte får plats längre;O) men på nåt sätt ska det nog gå att trycka in en jätte-garderob

modell XXL i ett hörn, om inte annat finns det ju verktyg som lätt skär genom trä, eller så kan man ju blockera en dörr eller fönster eller så...kanske

En härlig lördag

Mamman och de fyra syskonen B tog en tur till Kosta Outlet, det var ju gratis inträde på Andys lekland i helgen och det får man ju inte missa ;O) Det var första gången barnen besökte leklandet och jag vill lova att det var uppskattat! Stora barnen lekte i timmar, och när mamman sträckt ryggen efter sin jakt på en sjövild Tuvis bland trånga gångar (är inte bygda för vuxna kan jag lova) höga trappor och hisnande rutchekanor, tog mamman och Tuvis en promenix i affärena där vi shoppade en baddräkt till Tuvan och lite annat smått o gott.

När shoppingen var avklarad hämtade vi tre genomsvetta, lyckliga och hungriga barn på leklandet och begav oss till restaurangen för lite mat. Ska man äta ute med fyra barn är det bra om man antingen är en bläckfisk eller om det finns vagnar att ställa brickorna på (som på IKEA), men det fanns det såklart inte här. Mamman började med att plocka fram tre brickor, men insåg rätt snabbt att för det första skulle det aldrig få plats fem tallrikar där på, plus att två av storbarnen inte skulle fixa att balansera sina drickaglas, dessutom hade Tuvis nu tröttnat på att sitta i vagnen så hon stod raklång och hoppade i en vinglig vagn som riskerade att välta vilken sekund som helst. Men på nåt sätt lyckades vi i alla fall få på mat på våra tallrikar, läsk i glasen och med STOR hjälp av de stora barnen ta oss till "betal-tanten" (vid det här laget hade Tuvan klättrat ur vagnen och lekte datten med nån osynlig kompis). Maten blev betald och vi parkerade oss vid första närmsta bord, äntligen lite mat i magen!

Efter lunchen/middagen drog vi vidare till ett utomhusbad ( som om restaurangbesöket inte varit kämpigt nog, 4 ungar i poolen, jisses, i bland undrar man vad man tänker med!) Men det gick jättebra, Tuvis plaskade runt i barnpoolen i sin nya baddräkt medans mamman satt bredvid och samtidigt höll ett öga på icke simkunniga storasyster som härjade runt i den större poolen (som inte var djup den heller). När himlen började se oroväckande mörk ut och ett avlägset muller hördes, var det färdigbadat.

Eftersom mamman visste att Marlena Ernman skulle uppträda blev det att vi åkte tillbaka till Outleten. Storbarnen rusade återigen till leklandet och mamman och en nu fullständigt slut liten Tuva, lyssnade på Marlena som såklart sjöng som en gudinna och redan efter första versen av La Voix hade Tuvis slocknat på mammans axel ;O)

Trötta men nöjda återvände vi hem till byn efter en helt underbar dag, tyvärr hade vi ingen kamera med oss, den är ute på andra äventyr med pappan ;O) men en mobilkamerabild på Tuvis i sin nya PoP baddräkt får sammanfatta vår dag...