Ett och annat spöke

Verkar som om det bor ett å annat spöke här i byn trots allt, trodde annars att jag var själv ;O)

Men när jag nyss stod i köket och lagade lite middag så hörde jag ett grymtande och rytande samtidigt som tunga smällande steg dunsade i trappen. Ner kom det här odjuret!






Å det dröjde inte länge förrän det lilla monstret fick sällskap av ytterligare två varelser.





Som tur var hade de inga planer på att stanna i mitt kök utan fortsatte snabbt ut genom ytterdörren för att skrämma slag på våra stackars grannar.
Bus eller godis!

9 månader

I dag är det 9 månader sedan lilla Sixten kom till världen. Blir lika förundrad varje gång jag inser att det redan gått en månad till, vart tar tiden vägen? Nio månader liksom, HALLÅÅÅÅ, min bebis börjar ju bli ett litet barn!



Ett väldigt gosigt och busigt barn som vill vara med på allt och avgudar sina äldre syskon. Jag hoppas innerligt att syskonen B kommer att hålla ihop hela livet och ta vara på och uppskatta varandra, även som vuxna.
För hur pest och pinigt den än kan må vara att ha;
- en syrra som alltid vill vara med när man har en kompis hemma,
- eller en brorsa som har fem internet-rutor uppe samtidigt och därför snor all tillgång till internet just precis när man själv håller på att vinna över bossen man kämpat med i 2 veckor,
- eller en brorsa som lägger en grötspya på ens nytvättade favvotröja,
- eller en syrra som målar huvudfotingar i boken man just lånat på bibblan,
så tror jag att i slutändan skulle de inte vilja byta för nånting i världen.



Att fånga Sigge på bild är numera inte det lättaste vill jag lova, det är ju inte precis så att lille herrn vackert sitter still och modellerar, näpp, men några sköna "icke-lyckade" bilder kommer här ;O)




-Superman!!!

.

I helgen har Sigge börjat hytta med näven och och ryta AAA-BAAA (Babba), när han är på väg att göra något han inte får. Med bestämda kryptag sätter han av mot kakelugnen, stannar upp, vänder sig mot oss, höjer näven och ryter bestämt i med ett AAA-BAAA!! innan han fortsätter mot sitt mål ;O)
Annars går det trögt på snackfronten, jag försöker ihärdigt få honom till att säga mamma, men han flinar bara åt mig och klämmer i med nåt Aaa-Dä! Vilket han säger om det mesta :O)

- Aaa-Baa!!

Å så blev det vinter!!

Igår när vi hälsade på mormor stod radion på och Tuvis hörde då att de sa på vädret att det skulle komma snö. Hela dagen gick hon sen och talade om för alla att - I da tommer de nö! Besvikelsen gick inte att ta miste på när hon på kvällen gick och la sig och ledsen konstaterade att - Mamma, de tomm ingen nö i da.

.

Gissa om det var en lycklig unge som tittade ut genom fönstret i morse och såg det här!

SNÖ!!! Å inte bara lite snö utan faktiskt närmare tio cm än de 5 som de lovat på vädret. Helst hade Tuvis hoppat i overallen och sprungit ut direkt, med bara nattlinne under, men efter lite övertalning gick hon med på att i alla fall äta frukost först ;O)

Nu tänker jag svära lite

SAAAAATAN vilka helvetes jävla idioter det finns ute på vägarna!!

Jonte fick ju inget busskort nu när han började 7:an, vi bor för nära skolan, avståndet ska vara minst 5 km och riktigt så långt ut i skogen bor vi inte ;O) Nu är det så att vi släpper faktiskt inte iväg en 13-åring på cykel på rätta landsvägen där bussar, lastbilar och andra fartdårar flyger fram på raksträckan i betydligt högre hastigheter än 80. Det är inte så himla länge sedan vi blev påkörda bakifrån av en annan bil när vi skulle svänga av vägen och in på vår ladugårdsplan. Den andra bilen kom i väldigt hög fart och missade helt att vi skulle svänga men som tur var uppmärksammade maken den andra bilen och slängde sig på gasen så smällen lindrades. Men snacka om att man var skakig i benen efteråt, och stackars Tuvis som sitter bakåtvänd längst bak i vår bil med fantastisk utsikt genom bakrutan var rätt skärrad och pratade ett bra tag om bilen som körde på oss.

.

Nej, så nåt barn på den vägen är inte att tänka på. Därför får Jonte cykla genom skogen, en ordentlig omväg men där han efter 2 km på grusväg i alla fall kan cykla på cykelbanor största delen av vägen. MEN, hur tror ni folk kör på en grusväg? Jo, på en grusväg mitt inne i skogen ser vissa bilister sin chans till att få leka lite, köra rally, sladda i gruset, gasa på lite extra så det ryker i kurvorna. Å vad händer då om dessa bilister plötsligt får möte med min unge?

Jo det ska jag tala om för det var precis vad som hände härom dagen.

.

En fartdåre kommer i väldigt hög hastighet och visar inga tecken på att sakta ner. Jonte tvingas att snabbt styra undan, ner i diket där han och cykeln hamnar i en hög. Ni ska inte tro att bilisten bromsar in för att se hur det gått för barnet i diket, nej han gasar vidare! Styret på cykeln är helt demolerat så Jonte får släpa den med sig sista biten hem. Hans mobil ligger spräckt och helt värdelös i fickan så ringa hem kan han inte göra. Förutom de materiella skadorna får J en ordentlig bula i huvudet, uppskrapat knä och diverse blåmärken.

Nu svär jag igen HUR FAN TÄNKER FOLK?! Oj då, där dök den ungen i diket, ja ja, fina kossor på åkern, undra vad det blir till middag, tralla lalla la...

.

Nu väntar jag på svar från personen som är ansvarig för skolskjutsarna i kommunen. Ska man verkligen bara gå efter avståndet hem-skola, borde inte säkerheten tas med i beräkningen även om man går i 7:an? Vad tycker ni?

Gullunge

Tuvalie och Sixten busar och plötsligt får Tuvis en sån där mysig puss av Sigge, en blöt, kladdig dregelpuss ;O) Tuvis säger:
- Ååh va ja ällsa dig lilla Tisten, vilken tur att du kom ut från mammas mage så jag fick träffa dig!