Åkte en sväng för att köpa en ny sandlåda till våra små monster. Efter lite rännande i affärer bestämde vi oss för att ta en sen lunch på en av snabbmatskedjorna. "Big misstake" heter den inte men det vore ett väldigt passande namn tycker jag.
Att det var mycket folk och lång kö för att få beställa är väl helt ok en söndag, något man får räkna med, och efter 20min köande hade vi beställt och betalat vår mat. Det var då den låååånga väntan började.
Allt var kaos och rörigt och jag tyckte riktigt synd om de stackarna som jobbade bakom disken som fick ta emot en och annan mindre trevlig kommentar från irriterade väntande kunder.
Efter ca 40!! min verkade så tillslut vår mat vara färdig, jag fick min burgare o pommes, Jonte fick sin burgare o pommes, Staffan fick sin burgare men INGA pommes, å Tuvis fick sina pommes men INGA nuggets, - det kommer snart, fick vi höra. Några muggar till drickat hade vi inte heller fått än så det blev en vända till fram genom hopen av väntande, hungriga gäster.
Här måste jag bara få göra en liten kommentar, som inte har med matstället i sig att göra, men som bidrog till att matlusten dämpades avsevärt. Det handlar om byxor, lågt skurna byxor närmare bestämt. Alltså, jag skiter i om det är modernt, extra bekvämt eller vad det nu är som är grejjen med byxor som slutar på halva röven, men snälla - LÅT MIG SLIPPA SE DINA GRÖNA KALSONGER OCH VITA SKINKOR NÄR JAG ÄTER!!! Så, nu har jag sagt det, alla får så klart ha vilka kläder de vill men allvarligt, vad är vitsen med en t-shirt som var för liten redan under puberteten och som nu slutar strax över ölmagen och sen dessa byxor som visar hela skåran, urk! Jag är allergisk...
Tiden gick och vi såg inte röken av varken pommes eller nuggets. Tuvis som nu tröttnat på lekhörnan efter en timmes! lek, knaprade i sig sina pommes i väntan på kycklingbitarna. Sigge började tröttna på att sitta still och började skruva på sig i stolen.
Jag trängde mig än en gång fram genom den ilskna folksamlingen och undrade vart tusan våra nuggets och pommes blivit av. Återvände till bordet med både pommes och nuggets, yeehaaa äntligen hade vi fått all vår mat!...eller...
- Mamma, vad är det här för konstiga kycklingbitar?
- Det är vanliga kycklingbitar, ät nu snälla gumman.
- Men mamma, de ser konstiga ut!
Eh, ja, det skulle man lätt kunna säga. Inte sjutton är det nuggets hon fått utan nån slags mozarellasticks!!
Ny vända fram till disken och sååå, nu får Tuvis sina nuggets. Vi andra har för länge sedan ätit klart och medans vi väntar på att lilla skruttan ska äta upp sin mat försöker jag övertyga Sigge om att han varken ska träna framåt eller bakåtvolter ner från stolen, eller öva dyk från högt bord ;O)
Snabblunchen har nu tagit 1 timma och 50 minuter!!! å så fort Tuvis är färdigäten skyndar vi oss ut från restaurangen...eller hoppsan...nu hade visst ytterdörren pajjat så för att komma ut får vi bända upp skjutdörrarna för hand vilket inte är det lättaste, men en smal springa får vi upp så att vi en och en kan ta oss ut på tvären!
Helt galet, det var så man undrade när någon skulle hoppa fram med kameran och säga ha ha ha!
Det lär nog dröja innan vi äter här nån mer gång, att burgarna är tusen gånger godare här än på andra ställen räcker liksom inte till. På vägen hem kom vi även på att Tuvis inte fått nån leksak till sitt mål, men just då var vi bara glada över att ha kommit ut från superrestaurangen "Big misstake" och att vi ju faktiskt fått mat, iof i olika omgångar men ändå, mätta blev vi, och ut kom vi, misstänker att våra bordsgrannar sitter kvar där än och väntar...väntar...väntar...;O)
Dock inte till mina egna barn denna gången, nån måtta får det vara på antal mössor i lådan här hemma ;O) Dessa två ska få flytta till Göteborg och jag hoppas att de två tjejjerna blir nöjda med sina mössor. Tyg från I K A S Y R, mönster från Madde. 
