Älgar i köket och försvunna köttbullar

Lagade middag igår samtidigt som jag hängde tvätt i badrummet, sprang lite fram o tillbaka mellan spis och torkställning när storasyster deklarerar att vi fått en köttbulletjuv! Tuvis har då med hjälp av sin blåa hoppälg nått upp till bänken och norpat några kalla (men dock stekta) köttbullar. Eftersom lilla skruttan varit sjuk ett par dagar med över 40 graders feber och de senaste två dygnen levt på 3 glasspinnar, saft och alvedon tyckte jag att det var helt okej med en liten köttbullenorpare;O)

.

Men efter en stund när jag kollar på bänken så har det försvunnit väääääldigt många köttbullar, inte en chans att Tuvan har satt i sig så många på så kort tid. Den lilla tjuven har nu dock försvunnit från köket och kvar står bara hennes medbrottsling, den blåa älgen, och ser snopen ut.

.

Ropar på Tuvis som kommer gåendes, inga köttbullar i händerna eller munnen, hmmm - Tuvis, var är alla köttbullar? - Voff, svarar hon och slår ut med händerna, borta! - Eh, har du gett alla köttbullar till hunden?! -Pom (kom), säger Tuvis och drar med mig till "lekrummet". Där på mattan sitter en väntandes, glad hund med viftande svans, Tuvan stoppar ner handen i byxfickan! och tar upp en lagom mosig köttbulle och räcker fram till vovven som glatt ställer sig på bakbenen och dansar runt ett varv, stoppar ner handen igen och drar fram ytterligare två köttbullar innan hon talar om att nu är det "luut" ;O)