Vi ska in på ännu ett besök i morgon för att kolla upp hennes gulsot, låg precis på gränsen i torsdags för att slippa sola så jag hoppas att värdena visar bra imorgon.
Nähä, nu var det visst matdax igen ;0)
Det är söndag den 25e mars, tranan har varit här under natten och lämnat godis i ungarnas strumpor ;o) Dagen är solig och varm och vi premiärgrillar ute i trädgården. Det är fortfarande ett tag kvar tills bebis ska komma ut, vi har fått tid för igångsättning den 5:e april, skärtorsdagen, då jag är i v 39+0, ca 1½ vecka kvar...tror vi ;O)
På kvällen ligger jag i sängen och virkar små bebisskor, har lite sammandragningar då och då precis som det brukar vara vid den här tiden på dygnet, inget konstigt med det. Runt 23-tiden släcker vi ner och jag rullar över på sidan och hoppas på att få sova gott en natt för en gångs skull.
23.15 kommer en sammandragning som spänner i ganska rejält, jag hinner tänka - inte nu! inte nu! sen känner jag PLOPP, nånting händer. Väcker Staffan som precis hunnit somna och säger att - Nu hände det nåt! ;O) Går på toaletten och fattar att det är slemmproppen som lossnat och kanske även vattnet har gått. Har inga värkar men ringer in till förlossningen som tycker att vi ska komma in för koll. De vet att våra bebisar brukar ha väldigt bråttom ut (därav igångsättning) så det känns bra att de vill ha in oss.
Vi åker så fort vi fått på oss lite kläder och kommer in till förlossningen precis vid midnatt. Får ligga med Ctg ca 40 min men ingen värkaktivitet har kommit igång, bebisen mår bara fint och vi skickas ut på promenad runt runt i korridorerna. Jag känner mig trött, besviken och lite dum som rusat in till förlossningen nu när inget verkar hända. Tjurar en stund i en soffa och återvänder sen till rummet. Barnmorskan undersöker och jag blir ännu mer deppig när hon konstaterar att bebisen är rörlig (innan har den åtminstone varit ruckbar), och livmodertappen är opåverkad! Nähä, ingen bebis nu då alltså, falsklarm...
Efter ca 2 timmar på förlossningen åker vi hem igen, och klockan är runt 03 när vi kryper ner i sängen och ska försöka få några timmars sömn innan vardagen drar igång.
Nästan så fort jag lägger mig börjar sammandragningarna komma, först bara så där lite fjantigt så man knappt märker dom. Jag blir sur och tycker att jag kan väl åtminstone få sova nu när bebisen ändå inte tänkte komma ut. Försöker ignorera dessa förvärkar men efter en timma, kl 04 plockar jag fram mobilen och sätter igång värktimern som visar att de kommer med 4 min mellanrum! Hmm...det gör ju inte ont men just att de kommer så regelbundet gör ju att man blir lite konfundersam. Jag går upp på toaletten, en gång, två gånger, tre gånger, värktimern visar plötsligt 2 min mellan! och nu kommer det lite småskvättar vatten oxå vid sammandragningarna. Det här vågar jag inte ignorera ;O)
Väcker Staffan ännu en gång och säger att - Joo, det är nog på g i alla fall, jag vill åka in till förlossningen igen! Min största fasa och mardröm är att bebis ska födas hemma eller i bilen så även att jag känner mig löjlig då det fortfarande inte gör ont och riskerar att bli hemskickad igen så propsar jag på att NU åker vi!
Kl 05.00 kommer vi in till förlossningen (för andra gången denna natt), jag skäms lite när samma barnmorska möter oss och visar oss in på samma rum, jag tänker att hon tycker säkert att jag är helt paranoid som rusar in till förlossningen för minsta lilla ;O) Men nu har jag ju faktiskt regelbundna värkar även om de är helt hanterbara.
Undersökning visar att bebis nu är fixerad och jag är öppen 2 cm. - Nu får du allt stanna kvar den här gången säger barnmorskan och jag känner bara YES!!! ;O)
Ganska snabbt växer värkarna i styrka och jag ber om lustgas. Sen går det undan, värkarna kommer tätt tätt och jag ber BM att vara beredd på att bebis kan komma snart. Undersökning visar öppen 4 cm och jag bara - Vad faaan, skämtar du!? :( 4 ynkliga cm och jag som redan nu har riktigt riktigt ont. Jag känner dock på mig att det här kommer att gå undan och BM ser på mig att jag menar allvar så de börjar duka upp och förbereda för bebisleverans.
06.45 känner jag att det är dax att krysta, undersökning visar öppen 10!! wiiihoo bara att sätta igång ;O)
4 minuter senare 06.49 kommer lilla Annie utflygande i vidöppen hjässbjudning, dvs hon kommer med ansiktet uppåt och kollar rakt upp i taket, ser ut som om hon säger hej hej här är jag ;O) navelsträngen ett varv runt kroppen och redan halvvägs ut börjar hon att skrika :O)
Är evigt tacksam över att vi åkte in som vi gjorde, nu blev det en lugn och kontrollerad förlossning även om det gick fort. Jag kände mig närvarande hela tiden och jag är än en gång förvånad över vad kroppen klarar av och vilka krafter som finns inom en. Mina farhågor om en panikförlossning blev istället en helt underbar drömförlossning och nu ligger det lilla pyret, vårt 6:e underverk på rätt sida om magen och vi bara myyyyser :O)
Beskrivningar till kycklingarna hittade jag på nätet genom att googla " virkad kyckling", internet är en trevlig uppfinning ;0)
Vad har vi då lärt oss av detta?
- Jo att läsa doseringsanvisningen INNAN man häller i och startar maskinen! :0)
