Man kanske ska vara försiktig med vad man önskar, eller åtminstone precisera sig. Nog kom det lite värkar alltid, var 4-6 minut från kl 23 till kl 03 i natt. Så där lite halvfnasiga värkar, för mesiga för att åka in till förlossningen men för onda för att sova. Sen bara...stopp...nähä ingen bebis som ville ut. Så, efter tre timmars sömn i natt kan man kanske få önska sig lite effektfullare värkar, som leder till nåt, en liten bebis t ex, inte bara sabbar min nattsömn ;O)
Ett besök på MVC visade i alla fall att bebis nu sjunkit ner ordentligt och ligger i startgropen, så nån nytta kanske nattens bravader gjorde.
.
I dag är det exakt 9 månader sedan mamma/mormor fick sin hjärnblödning, 9 månader sedan vårt sista telefonsamtal. Därför blev jag så glad idag när min mobil ringde och det var en av mammas assistenter som undrade om bebisläget, hon satte på högtalaren på telefonen så mamma kunde höra vad jag sa. Även om hon inte kan prata tillbaka så kändes det lite som gamla tider, gud vad jag saknar min "gamla" mamma, och gud vad jag är tacksam att jag får lära känna min mamma som hon är nu.
När lillebror väl är född kommer mammas telefon vara den första som får beskedet, för så har det alltid varit, och så får det bli.
1 kommentar:
Håller tummarna för att det snart sätter igång :)
Det är så sorgligt med din mamma men det är iaf fantastiskt att hon har blivit så bra och hon kan väl bli ännu bättre? :)
Kram :)
Skicka en kommentar