Sixten är verkligen precis överallt nu, kryper in under sängar, soffor och andra trånga utrymmen där han sen inte vet hur han ska ta sig loss igen. Allt som ligger på golvet ska smakas på, allt ska undersökas och det finns ingen hejd på upptäckarlusten.
Han har oxå kommit på att om man kryper fram till något, t.ex ett stolsben, och använder det som stöd så kan man sätta sig upp på knäna. Att sen ungen inte har en gnutta balans i kroppen utan ramlar handslöst i golvet, verkar inte avskräcka.
Härom dagen ställde han sig upp i soffan, fick tag i sladden till en liten högtalare som stod i fönstret, drog givetvis i sladden och fick högtalaren i pannan. Tittade på mig och funderade på om han skulle gråta eller inte, fortsatte sen att dra i sladden med samma resultat som innan, bonk en högtalare i huvudet. Fick lite läpp och var på vippen att börja gråta men upptäckarlusten tog överhand och Sigge var bara tvungen att testa en tredje gång för att se vad som hände. Å gissa vad, jo bonk igen. Den här gången bara tittade han på mig, skrattade och började istället undersöka nästa roliga sak, blomkrukan! ;O)
Det räcker med att man tittar bort en halv sekund så hinner det lilla vilddjuret slå sig. Här är dagens fläskläpp efter att Sigge glömde bort att sätta ner händerna när han kröp och i stället dök med ansiktet i golvet :o(
Borde vara förbjudet för små bebisar att börja krypa och klättra innan de har vett till att göra det, fler blåmärken och fläskläppar lär det bli...
3 kommentarer:
Kan inte vara lätt att ha en sån upptäckarlust och bara ramla och slå sig! Här kryps det inte än tack och lov, men lillen har långa armar som får tag i allt möjligt och han försöker dra sig upp på fötter när han får chansen!
Gud så söt han är din lille parvel =) Min Noa är ju bara nån vecka yngre och det är så kul att kika in här och läsa om Sigges framsteg :) Noa försöker komma upp i krypställning men har inte tid att försöka klart så han liksom "simmar" kram på golvet :) ser jättekul ut =)
hehe ja de barna de barna... minns den tiden - men kan inte låta bli att le åt din berättelse. :-)
Skicka en kommentar