Jämmer, gråt och tandagnissel

Vi hann inte mycket mer än att komma hem från V-vik förrän bacillerna attackerade oss. Sixten började nysa och snora och snabbt var febern där. Även Almida fick sin dos av baskelusker och var ganska ynklig innan alvedonen började verka, men hennes feber försvann i alla fall till skillnad mot Sigge som hade hög feber ett bra tag.
När hans feber väl försvunnit var det en gnällig och "jag-vill-bli-buren-precis-hela-tiden-kille" som snyftade sig till söms.
Är glad att vi befann oss hemma och inte i husvagnen, hade väl blivit vräkta eller anmälda när stackars Sigge tokskrek timme efter timme, helt otröstlig :O(
Nu visade det sig att han hade en bra anledning till att skrika, för igår kväll upptäckte jag att den första lilla vassa tanden äntligen trängt igenom, klart att det gjorde ont.
Nu är humöret åter på topp på "lilla Tisten", få se hur länge det varar innan nästa monstertand ska fram ;O)