Svintrött

...eller trött som en gris, det är vad jag är efter flera nätters förlorad sömn. Eftersom Lille Herr Nattmarodör de senaste månaderna fått för sig att det på inga villkor går att sova utan att tutta hela tiden, och då menar jag heeeeeeela tiden! bestämde jag i söndags att nu får det vara färdigammat för den här bebisen. Tyvärr är Sigge inte alls av samma åsikt så ni kan ju gissa hur nätterna sett (eller ska jag säga HÖRTS) ut.
I natt fick vi sova ungefär två timmar. Det är inte så att han skriker hysteriskt timma in och timma ut, men man kan väl säga att han är påtagligt förbannad och så fort man försöker sätta eller lägga sig ner tar han i med nya krafter. Dessutom har han åkt på en dunderförkylning med hosta som stör honom, inte det opimala mitt i amningsslutandet.

Runt 04.30 vaknade även Tuvis, antingen av Sigges skrik eller av min sång, vet inte vilket som lät värst ;o) och då var hon pigg som en mört och ville ha frukost!
Eftersom varken hennes pappa eller jag var så där jättesugna på att börja röja runt i köket denna tiden på dygnet, lyckades vi övertala henne om att det visst minsann var natt fortfarande. Å medans pappan vyssade Sixten till ro kröp jag ner hos Tuvis och lyckades snylta till mig en timmas sömn till innan det var dax att gå upp på riktigt.

Nu återstår bara att överleva resten av dagen utan att hälla välling i kaffebryggaren, stoppa mössan i frysen och glassen i garderoben eller sätta på Sigge dubbla blöjor (har ju hänt förut)
Gäsp...