I dag när mamman, pappan och Tuvis hälsade på mormor, plockade vi fram ritpapper och kritor för att få tjejen med myror i brallan att sitta still en liten stund vid bordet. Har tidigare provat att ge mormor en krita men då har hon bara tittat på den, snurrat den lite och inte alls varit intresserad av att försöka rita något. Men idag närmade sig sakta den rörliga vänsterhanden, pappret som låg framför henne. Det såg helt klart ut som om hon försökte rita något men man måste ju trycka rätt hårt för att färgen ska synas, så det blev bara lite svaga streck. Mamman hämtade då en tuschpenna till mormor och ta mig sjutton om inte lilla mormor ritade en liten gubbe alldeles själv! med huvud, kropp, armar, ben, ögon och mun :O) Det låter kanske inte så märkvärdigt men för oss var det en jättestor händelse, ännu ett tecken på att hjärnan sakta återhämtar sig. Tänk att en liten gubbe kan göra en så glad!
4 kommentarer:
Åh vad härligt!! Glädjs med er i framstegen och förstår er glädje över dem! Härligt!!
Vad himla härligt, den teckningen tycker jag ni ska spara! Vad skönt att hon hämtar sig och att barnen får behålla sin mormor. Kram
Helt underbart :) Och ett försenat GRATTIS med på födelsedagen :) Lovar att dra igång bloggandet igen så fort jag hinner och att vara duktig på att kommentera din igen :) Ha det bra :)
Ja, det värmer att läsa om den lilla gubben.
Kramar, Wi
Skicka en kommentar