lördag 23 maj 2009

Från gardin till kepa


Sydde en ny keps till storasyster, det grönblommiga tyget kommer från en gammal gardinkappa och det svarta bomullstyget (som mössan även är fodrad med) kommer från S&S. Samma mönster som till denna, Ottobre 4/2007 (som för övrigt råkar vara det enda nr av tidningen som jag har) ;O)
.
.
Ett litet ljus i mörkret har tänts. Idag reagerade mormor/mamma mycket på vår närvaro och tog tag i Tuvans ben och sedan hennes hand som hon kramade. Hon tog även tag i min hand när jag bad henne göra det. Det är bara vänster arm som hon kan röra, och lite på huvudet, annars är resten av kroppen förlamad. Men vänsterarmen kommer mer och mer igång och rörelserna är nu mer viljestyrda (tji fick läkaren som sa att hon inte kunde röra armen/handen med vilja, utan att det bara var en reflex). Vi är för övrigt övertygade om att hon känner igen oss och hör och förstår oss, till viss del i alla fall, så nu hoppas vi bara på att mormor ska slippa några andra komplikationer så att framstegen kan fortsätta komma, sakta men säkert. Dessutom har mormor/mamma nu kommit till ett boende här i stan! så nu kan vi hälsa på så mycket och ofta vi vill.
Kämpa på lilla mormor, vi vill ha dig tillbaka.

7 kommentarer:

Sandra sa...

Vilken fin keps!

Oj vad fantastiskt roligt att hon tog tag i din hand när du bad om det! Det har verkligen gått framåt! Hoppas att hon kryar på sig mycket mer!
Det måste vara jättebra för tillfrisknandet att ha er nära (och även roligt för er naturligtvis!)

Heilt spesiell sa...

Knallstilig caps!
Så herlig at det går framover med moren din!

Heimlaga sa...

Tuff keps! Håller tummarna för mormor!

Helena sa...

Snygg keps! Och vad skönt att det går åt rätt håll för din mamma!

Anonym sa...

Åh vad härlig kepa!
Ännu härligare att höra att er lilla mormor gör framsteg, att det verkar gå åt rätt håll! Underbart!!! Jag förstår att ni varit oroliga och att det är en jobbig tid!! Sitter i på ett sätt lite liknande sits, ja kanske inte så allvarligt som en stroke på ett sätt men ...ja..
Absolut hon hör er och känner nog er närvaro!! Helt säkert!!
Vi fick lära oss i skolan när jag gick till närvårdare att hörseln är bland det absolut sista som försvinner och fastän man ibland kan tro att en människa inte hör, känner el reagerar så vet de mkt mer än man tror.
Så prata på ni!
Ha det gott och sköt om er!

LillaBarn sa...

Hon kommer tillbaks, det måste hon ju!!! Ge henne en kram från mig.
Fin kepa, härlig!!!

6-barns mamma sa...

Vilken härlig keps!
Jag håller mina tummar för att mamma/mormor ska bli bättre, det måste kännas härligt att uppleva att hon kramar era händer! Jag tror hon känner igen er!
Kram!