Dagarna går och det händer inte mycket. Mamma/mormor finns nu på ett sjukhus i grannstaden och långa bilresor är nu ett minne blott. Tyvärr är läget ganska oförändrat, i of har hon nu sluppit respiratorn och kan andas själv, men mycket mer än så är det inte. Ingen kontakt, hon bara "sover". Vi väntar fortfarande på en magnetröntgen som kanske kan ge lite svar på hur stora skador hjärnan har fått, men eftersom hon inte vaknat än känns framtiden inget vidare :(
Det är konstigt hur fort och oväntat livet kan förändras, jävla orättvist är det!
Här hemma knallar livet på, konstigt nog, vissa dagar känns bättre än andra, då man helst skulle vilja dra täcket över huvudet och somna om, man önskar att man en morgon ska vakna och upptäcka att allt bara är en hemsk mardröm...
8 kommentarer:
Hoppas hoppas att hon vaknar! Skönt att ha henne i närheten nu! Kram.
Usch ja, förstår att det är tungt!
Många kramar till er!
Själv är jag lite smått orolig för pappa, de har nyss hittat ett stort pulsåderbråck på honom så han ska på måndag till Uppsala och opereras.
Ha det så gott ni kan!
Tänker på er och hoppas att hon snart ska bli bättre!!
Tenker på dere.Mange klemmer deres vei.
jag känner igen mej så mycket i denna texten, har gått igenom min mammas sjukdom och idag finns inte hon. jag hoppas att det blir bättre, vet inte vad som har hänt (har ganska nyss hittat till din blog). styrkerkamar till dej och din familj!!!
Jag hoppas såklart att din mamma vaknar upp och blir pigg igen! Det där är ju så individuellt hur det utvecklas, så än behöver det ju inte vara kört. Skönt att hon fått komma närmare er, det känns säkert bättre för er alla!
Kramar:)
Det är verkligen ledsamt, förstår att det ser mörkt ut men finns det liv finns det hopp. Här i närheten var det en som fick hjärnblödning, bara 15 år, hemskt. Jag tror att det går sakta, sakta framåt. Håller tummarna för att hon snart vaknar. Många kramar.
Låna på du :0) Men glöm inte att lämna tillbaka den ;0)
Skicka en kommentar