söndag 18 januari 2009

Det blev så tomt


Ja det blev verkligen tomt i våra fönster nu när alla ljusstakar och stjärnor plockades undan. Andra människor brukar ha fönsterbrädorna fyllda av vackra färgglada blommor men inte i vårt hus inte. Det finns flera olika förklaringar till varför vi bara har en o annan halvdöd pelargon som pryder våra fönster. För det första är det väldigt få arter från växtriket som faktiskt klarar sig med att endast få vatten si så där var tredje månad ( när mormor inte klarar av att se de stackarna lida längre) och skulle nu mot förmodan någon liten grön växt behålla livsgnistan så kan ni ge er sjutton på att mamma givetvis ställer den på helt fel plats. Som exempelvis i bästa-hålla-utkik-fönstret, hur dum får man va liksom? Inte kan jag och vovven kolla på grannens hästar ordentligt om utsikten blockeras av massa blad, nej bort med eländet. Å vet ni vad det bästa är? Även om det är jag som lyckats hiva ner krukan i golvet, så har mamma ingen aning om ifall det var jag eller jycken, alltså kan hon inte ge någon av oss skulden! Fast det är klart, när jag härom dagen kom gåendes med min kaffekanna fylld med jord och lekakulor, då anade nog mamma vem den skyldige var. Men vadå, hon fick ju hjälp med att få bort jorden, det som inte fick plats i kannan gömde jag lite diskret under täcket i min säng, givetvis nere vid fotändan så man inte får grus i ögonen!
Ett tag hade vi två jättestora palmer, som pappa fått i sin ungdom, tyvärr gjorde han misstaget att överlåta skötslen till mamma. Jo då, hon höll liv i dem i flera år ( måste varit ökenpalmer eller nåt) eftersom de var så stora fick de bo inne i badrummet, de trivdes jättebra där och överlevde både barn 1, 2 o 3. Men så en kall och kylig vinter flyttade några objudna gäster in i vårt hus, ni vet sånadäringa små bruna saker med långa svansar, uärk! Långt efter att den sista musen fångats i fällan började mamma märka att något var på tok med pappas palmer. Trots att de fick både vatten och kärlek blev de bara hängigare och hängigare och tillslut var allt hopp ute. När mamma tömde ut krukorna i komposten fick hon svaret på vad som hänt. Alla rötter var uppätna och istället fanns där bara ett stort lager av hundmat! Dumma möss.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hoppsan så det kan gå!
Möss och råttor är allt annat än skoj!
Din mamma och jag har något gemensamt då vet du, att "pina" blommor :-)
Sköt om er!