Min mamma är ingen Kallur!

Nej, det är nog dax att mamma vaknar upp och inser att hennes tid som elitidrottare är över, trots medaljplats i Skolmästerskapet -88! Ni minns kanske den omtalade grinden som sattes upp mellan kök och hall för att stoppa mig att rymma upp i trappen ( http://tuvaliten-enflockungarochensymaskin.blogspot.com/2008/11/en-hektisk-dag.html ) Det tog inte så lång tid för mig att lista ut hur man kryper igenom, men grinden har fått sitta kvar ändå, den bromsar iallafall min framfart och så är det omöjligt att smita förbi ljudlöst. I går skulle mamma gå ut i hallen och tog som vanligt ett graciöst språng över hindret, tyvärr gjorde hon en liten liten miss i avståndsbedömningen och det hela slutade med en halt mamma med blå-lila knä. Det kom många mindre fina ord ur hennes mun och när pappa kom hem förklarade mamma att hon minst måste fått en spricka i knäskålen, kanske t o m en amputation var nödvändig. Pappa tog det hela lite lugnare, konstaterade att några kryckor skulle nog inte behövas för ett litet blåmärke. I dag har min färgglada mamma skiftat nyans mot det lite mera grön-lila hållet, grinden är bortplockad och nej, mamma har inga planer på att ställa upp i nästa OS.