...solen lyste klart på den blåa vinterhimlen...
...solens strålar nådde fram till snön på hustaket och det smälta vattnet letade sig sakta neråt och blev till glimmande istappar...
...-Fortsätt värm mig snälla sol, bad en mosstäckt sten...
...-Jag är böjd att hålla med, huttrade trädet...
...ingår inte plogning i hyran längre? Allt ska vi små vättar klara själva, hå hå ja ja...
Mamma återvände in i värmen, kanske hon inte platsar bland fotoeliten riktigt än, men lite frisk luft fick hon, rödfrusna fingrar och en insikt om att vintern inte bara är kall, mörk och eländig. Letar man bara så finns det vackra där ute, även om termometern visar på tvåsiffrigt minus och vinden biter i kinderna.
4 kommentarer:
Det var väl fina bilder :). Så ni har både troll och vättar, inte illa ;). Ha det bra!
Jupp, så är det, troll, vättar och en och annan isbjörn;)
Du har jättefina bilder! Den där mossan med isen - whao!
Ha det gott!
Tack, det var visst tur att jag tog en sväng ut med kameran, idag är ALL snö borta :(
Skicka en kommentar