Familjen var och fredagshandlade i dag, när vi närmade oss leksakshyllan hörde jag ett ynkligt gnällande. Jag satt givetvis fast i kundvagnen (fattar inte varför mamma o pappa inte låter mig gå själv, jag ORKAR ju det!) och kunde inte göra annat än att vifta och peka dä dä dä, tillslut styrde mamma vagnen närmre hyllan där jag hört det gnällande ljudet. På hyllan satt massor av gosedjur av alla de slag, det var en apa, en hel flock med rosa grisar, björnar i alla storlekar och färger. När jag lyckats styra in mamma riktigt nära hyllan hörde jag gnällandet igen, - Ta med mig hem, ta med mig hem! Jag sög tag i hyllkanten så att kundvagnen kom upp jämnsides, där, mitt bland alla grisar satt en ensam liten vovve och såg ynklig ut. Snabbt som ögat högg jag tag i hans ena öra och slog mina armar runt den lille stackarn. Han var så mjuk så mjuk, denna lilla kabrat tänkte jag inte släppa taget om, han var min.
Mamma som fortfarande minns den dagen för väldigt länge sen när hon själv var liten (typ stenåldern alltså) och hittade en gosekatt i affären som hon bara måste ha, denna katt sitter än idag och blickar ut uppe på ett skåp i sovrummet. Därför kunde hon inte motstå min bedjande blick och dessutom hade jag ju faktiskt lite julklappspengar kvar. Så därför har vi nu fått en ny familjemedlem. Att vi redan hade en halv miljon gosedjur hemma gör inget, nu har vi en halv miljonen stycken, säg hej till voffis!
Han är MIN!
2 kommentarer:
Hej hej! Tittar tillbaks lite!
Klart man ska få handla gose djur! Särskilt om de nu sitter på hyllan och ropar efter en!!!! :)
Massa fina saker du syr!
Kram
/B
Ja klart du skulle ha lilla vovven!
Vovvar är mysiga saker!
Skicka en kommentar