Mamman väntade nervöst på nedervåningen, uppifrån hördes ett skrapandes och smällar med jämna mellanrum. Efter en stund kom så storebror ner och talade om att nu gick det bra att komma upp, och han tyckte att kameran skulle följa med. Så med Tuvan på ena armen och kameran i högsta hugg i andra handen, gick mamman oroligt uppför trappen.
Och nej, det fanns inget kraschat plan i tv-rummet, inte heller någon kullvält TV, däremot stod det hundramiljoner VHS-filmer uppställda runt hela övervåningen, likt dominobrickor. Från pappans fiskerum, en avstickare in till storasysters rum, vidare in i tv-rummet och ytterligare en "vägkorsning" in mot storebror A:s rum och en väg in i storebror J:s rum!
Nöjda över sitt bygge petades så första filmen omkull och...vrrrrooaam, rassel rassel rassel...hela dominokedjan vältes omkull. -Mamma, vill du se igen? :o)
5 kommentarer:
Ha ha! Gud va härliga...man ska vara glad över att de kan roa sig själva ibland med :0) Mer än vad mina kan! Tack för din kommentar i bloggen :0)Angående bokstäverna på byxorna så är det helt klart en vanesak! Men är inte så väldigt svårt, man får se till att man inte har för hårt pressarfotstryck och inte för hård trådspänning så går det utmärkt och blir snyggt! Jag använder inte ens totally stable eller liknande, utan nålar bara fast bokstäverna på plagget och syr sen med tät sicksack. Och angående signaturen längst ner så får jag luska lite över hur jag gjorde, det va näligen ett tag sen nu, och mina hjärnceller har snällt vandrat över till barnen...Kan maila dig när jag kommit på hur jag gjorde..skicka mig gärna din mailadress på madebymadeleneeriksson@hotmail.com
hihihi kreativa barn!!
Duktiga barn :)
Du har en utmaning inne hos mig!
Underbara kreativa barn!
Vilken häftig grej dom kom på! Förstår att han ville att du skulle komma och ta med kameran!
Skicka en kommentar